Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

blände

Vad betyder blände?

Ett starkt ljus eller en stark reflex som gör det svårt att se; tillfällig synnedsättning orsakad av starkt ljus.

Synonymer till blände

Ordlistorna anger inga synonymer för blände.

Motsatsord till blände

Exempelmeningar

  • Solens blände gjorde att jag inte kunde se vägen framför mig.
  • Bilens strålkastare gav en plötslig blände i mörkret.
  • Snön skapade en skarp blände när solen tittade fram.

Varifrån kommer blände?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

blände, 1839, från ty. blende, bländverk o. d., till blenden, blända; alltså egentl. 'blindmalm', syftande därpå att zinkbländet ehuru liknande blyglans ej innehåller bly.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.