Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 7441, nivå C2.

bläck

Vad betyder bläck?

En vätska, oftast svart eller blå, som används för att skriva och rita; också den färgade vätska som används i bläckpennor och skrivare.

Synonymer till bläck

Ordlistorna anger inga synonymer för bläck.

Exempelmeningar

  • Hon fyllde på bläck i pennan innan hon började skriva brevet.
  • Skrivaren behöver nytt bläck eftersom de svarta patronerna är tomma.
  • Fläcken av bläck på hans vita skjorta gick inte att tvätta bort.

Varifrån kommer bläck?

Lånord från grekiska enligt Hellquist.

2. bläck, till skrivning, i ä. nsv. ofta bleck, fsv. blæk = isl. blek, da. blæk, från ags. blæc, motsv. mlty. black, fhty. blach: egentligen substantiverat av ags. adj. blæc, svart (eng. black) = fhty. black; möjl. besl. med black 2. Jfr got. swartizl, bläck, till svart, lat. atramentum ds. till ater, svart, o. grek. mélan ds. till mélas, svart. Av det grek. ordet är väl ags. blæc osv. en översättning (liksom även ir. dub, bläck, till dub, svart, m. fl.). Eng. ink, bläck, av ffra. enque, härrör liksom ty. dial. inket m. m. ytterst från grek. éngkaustos, inbränd. Om ty. tinte se tinktur. Samtliga dessa ord för 'bläck' kommo (såsom lån el. översättningar) till det nordligare Europa med kännedomen om den latinska skrivkonsten. — Bläckfisk, Lex. Linc. 1640, tidigare dock blackfisk B. Olai 1578, motsv. da. blækfisk, mlty. blackvisch, ty. black- o. tintenfisch osv., efter en i en behållare i djurets kropp befintlig bläcklik vätska. — Bläckhorn, Var. rer. 1538, med motsvar. i da., isl., ty. osv., till horn, med syftning på det ämne, varav bläckbehållare urspr. förfärdigades.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.