Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4363, nivå B2.

bråka

Vad betyder bråka?

att ha en osams diskussion eller ett gräl med någon; att strida eller tvista med varandra

Synonymer till bråka

Motsatsord till bråka

  • försonas
  • samsas
  • vara överens

Exempelmeningar

  • Barnen bråkade om vems tur det var att diska.
  • Jag orkar inte bråka om det här längre.
  • Grannarna har bråkat om parkeringsplatsen i flera månader.

Varifrån kommer bråka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

1. bråka, väsnas o. d., Envallsson 1788: träta och bråka = nisl. bráka, no. braaka, da. brage, från mlty. brāken, braka o. d., av äldre braken (se braka). Enl. Seip 1: 58 dock snarast inhemskt, till en avljudsform med ie. -ē- (jfr lat. frēgi).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.