Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver

bräcka

Vad betyder bräcka?

att slå eller trycka sönder något hårt så att det går i småbitar; äldre och mest i vissa dialekter

Synonymer till bräcka

Motsatsord till bräcka

Exempelmeningar

  • Han bräckte nötskalet mellan två stenar för att komma åt kärnan.
  • Frosten bräckte de tunna isflagorna i sjökanten.
  • Kocken bräckte kanelstängerna i en mortel innan de blandades i degen.

Varifrån kommer bräcka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

1. bräcka, bryta sönder, fsv. ipf. brækte, = da. brække, från mlty. breken, bryta = got. brikan, ags. brekan (eng. break), fhty. brehhan (ty. brechen), besl. med brak, bråk. Jfr avbräck. — Härtill bräcka, f., från mlty. breke, formellt identiskt med bräsch.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.