Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6920, nivå C2.

gunga

Vad betyder gunga?

en anordning, oftast en sits eller planka upphängd i rep eller kedjor, som man kan svinga fram och tillbaka i; att röra sig fram och tillbaka eller upp och ner i en svängande rörelse

Synonymer till gunga

Motsatsord till gunga

Exempelmeningar

  • Barnen tävlade om vem som kunde gunga högst på lekplatsen.
  • Hon satt i gungan och lät benen svinga fritt i luften.
  • Båten gungade lugnt på vågorna i hamnen.

Varifrån kommer gunga?

gunga, vb, Petreius 1615 - ä. da. gunge, jfr da. gynge. Härtill sbst. gunga, Petreius 1615 = ä. da. gunge, jfr da. gynge. Av ljudsymboliskt ursprung (jfr interj. gung gung, använd vid gungande), liksom t. ex. de likabetyd. mhty. gugen el. gigla (se gigel) el. ty. dial. klunker o. schunkel, sbst., gunga, el. dingla o. dangla osv.; stundom, såsom ofta i dylika fall, uttryckt med reduplikation såsom i lty. wippwappen. Den stundom framställda uppfattningen av ordet såsom en avljudsform till fsv. ganga (= sv. gånga) är oriktig. — Avledn.: ä. nsv. gungsa 1640 = sv. dial.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.