Synonymer till vingla
- ragla
- vackla
Motsatsord till vingla
- stadga
- stabilitet
Exempelmeningar
- Efter feber var han så svag att han vinglade när han reste sig från sängen.
- Cykeln vinglade på den leriga stigen och hon fick stanna för att inte ramla.
- Stolen var gammal och vinglade så fort någon lutade sig mot bordet.
Varifrån kommer vingla?
vingla, L. P. Gothus 1623; syns dock ej ha betraktats som riksspråkligt förrän på 1700-t.: Sedol. Merc. 1731, O. v. Dalin osv., i ordb. först hos Sahlstedt 1773; i dial. även 'vara yr' = no.; i avljudsförh. till no. vangla, sv. dial. vångla ds. (liksom dingla o. dangla); säkerl. rotbesl. med vång (egentl.: böjning; jfr även våda) o. sålunda med samma betyd.-skiftningar som i avläggen av germ. wenk-, wank- i vinka, vinkel, vanka. Av samma verbrot wing- med s-avledn.: sv. dial. vingsa sig, vrida (sig) o. d. = no.: gå o. svänga sig. — En parallellbildning är no. kvingla (av *hvingla), sväva hit o. dit; jfr Vinga, vinka o. fsv. hvinka.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.