Synonymer till hög
Motsatsord till hög
Exempelmeningar
- Huset har tre våningar och är ganska högt.
- Hon lade en hög med böcker på bordet.
- Musiken spelades så högt att grannarna klagade.
Varifrån kommer hög?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
1. hög, adj., fsv. högher = no. høg (genom inflytande från sv.), da. høi, germ. *hauᵹ(w)a-, grammatisk växelform till *hauh(w)a- = sv. Ho- i vissa ortnamn (förf. NoB 4:127 f.), fgutn. haur, isl. hór, got. hauhs, fsax., fhty. hôh (ty. hoch), ags. héah (eng. high); isl. hár är till sin uppkomst något dunkelt; jfr Hå- i vissa sv. ortnamn, av *Hawa-. — Om ordens delvis invecklade formhistoria se senast H. Pipping SNF XII. 1: 62 f. (med litteratur). Jfr hägra. — Härtill substantiveringen hög, fsv. högher = fgutn., isl. haugr, da. høj, mhty. houc; i avljudsförh. till germ. *huᵹil- i ty. hügel, kulle, sv. Hågelby, fsv. Hoghalby, Thorshughli, 'Torshög' Brate Ark. 29: 106 f. Ie. kouk- i litau. kaũkas, böld, kaukarȧ f., hög, fslav. kukŭ, krokig ~ sanskr. kuca-, kvinnobröst; till ie. roten kuk i sanskr. kucati, kröker sig. Ofta i ortnamn, t. ex. Högby (efter gamla gravhögar), Vämmenhög (av fda. Væmundæhög, dvs. Vämunds hög); stundom nu med förändrade former, t. ex. Malmö (se d. o.), Oxie (se under os). — Huvudet högre än allt folket, efter 1 Sam. 9: 2, 10: 23, om Saul. — Högdragen, 1660-t., bl. a. Lucidor: 'högdragen, stält', efter ty. hoch(ge)tragen; jfr ty. den kopf hoch tragen, bära huvudet högt. — Högfärd, fsv. höghfærdh, försvenskning av fsv. hoghfærþ, från mlty. hôchvart = ty. hoffart; jfr ty. hochfahrend] till fara, färd. — Högljudd, 1798, Weste 1807 (jfr J. Skytte: höghliudha roop), väl bildat efter högljutt som adv., i sin tur sannol. efter överljutt, y. fsv. overlyut, ombildning av y. fsv. overlut, från mlty. overlût, till mlty. adj. lût, av fsax. hlûd = ty. laut, ljudlig o. d. Tamm Avledn. -änd. hos sv. adj. s. 19. I slutet av 1700-t. mera enstaka även högljudda, högljudig. Jfr ljud. — Högmod, fsv. höghmōþ, hogh- (i fsv. även: mod, tapperhet, iver) = da. hovmod, försvenskad form av mlty. hô(g)môd = ty. hochmut. Jfr däremot da. høimod, ädelmod; väl efter ty. ord såsom hochgesinnt, hochherzig osv. (E. H. Tegnér Ark. 5: 161). Till mod i betyd.'sinne (lag)'. — Högtid, fsv. höghtīþ, även: bröllop, allm. nord. o. vgerm. ord, bl. a. = ty. hochzeit, bröllop. — Högtravande, 1614: 'Rydzernes högtrafwande o. grofwe Sedh', Schroderus 1635 (som attribut till ande, menniskia, sinne m. m.) = da. høitravende (i ä. da. om hästar), från ty. hochtrabend, egentl. om hästar, som vid travet lyfta hovarna högt; med motsv. utveckling i grek. lógos (h)ippobámōn. Ett likartat uttr. är ä. nsv. högtrafvad, ungef.: högfärdig, t. ex. Petreius 1615: vpblåste och högtrafwade (om ryssarna).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.