Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 4 bokstäver.

irra

Vad betyder irra?

Att gå eller röra sig planlöst och utan riktning, ofta vilse; att tänka eller tala osammanhängande; i vissa uttryck att ha blicken eller tankarna på villovägar.

Synonymer till irra

Motsatsord till irra

Exempelmeningar

  • Vi irrade omkring i skogen i flera timmar innan vi hittade stigen.
  • Hon irrade i sina svar eftersom hon var trött och hade glömt bort frågan.
  • Efter olyckan irrade han runt i staden utan att veta vart han var på väg.

Varifrån kommer irra?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

irra, i ä. nsv. (1600-1700-1.) ofta: misstaga sig, dels inträas, (t. ex. B. Oxenstierna, Serenius 1741) o. dels, yngre, refl. (Sahlstedt 1773 o. stundom ännu); från ty. irren, irra omkring, gå vilse, misstaga sig, av fhty. irrôn, fara vilse = germ. *erziōn; besl. med ty. irre, fhty. irri, got. airzeis, vilseförd, vartill kausativet ty. irren (varifrån ä. nsv. irra trans., 1600-t.). got. aírzjan, föra vilse. Ie. rot ers i lat. errāre, gå vilse, misstaga sig. — Med denna ordgrupp förbinder man även en del ord för 'vred', 'vredgas' o. d., t. ex. ags. eorre, yrre, fsax. irri, vred, vartill bl. a. mlty. irren, erren, göra vred (lånat i sv. o. no. dial. irra, ä. da. irre, erre, reta), sanskr. irasyáti (*ər-). vredgas, osv.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.