Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

kratta

Vad betyder kratta?

Ett redskap med ett tvärställt huvud av trä eller metall och långa tänder, används för att samla löv, gräs och annat skräp; att samla eller jämna till något med ett sådant redskap.

Synonymer till kratta

  • harka

Exempelmeningar

  • Hon tog fram kratta och samlade löven i trädgården.
  • Efter att ha krattat gräsmattan kändes den jämnare och fin.
  • Han krattade ihop höet till en stor hög vid ladugården.

Varifrån kommer kratta?

1. kratta, vb, sv. dial. även: nedmylla (säd) i jorden, riva, klösa = fsv. (o. ä. nsv., t. ex. o. 1645): riva, klösa = da. kratte, kratsa, motsv. lty. kratten, fhty. krazzôn (ty. kratzen, jfr kratsa); jfr mhty. kretzen osv., av *krattian; besl. med sv. dial. kråta, skära, tälja, isl., no. krota samt (med s-): meng. skratten, mhty. schratzen, kratsa, o. no. skrota, inskärning; se f. ö. kratta 2. — Härtill sbst. kratta, redskap att kratta med, 1727 (jfr 1722: kraddor), av vb. kratta såsom t. ex. sbst. räfsa o. sv. dial. riva av motsv. vb.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.