må

Synonymer till må

Ordlistorna anger inga synonymer för må.

Varifrån kommer må?

1. må, hjälpverb, fsv. magha (mogha, mugha), pres. mā, y. även māgh, ipf. māt(t)e, enstaka i y. fsv. mādhe, hava styrka el. makt, förmå, kunna (bl. a. för att uttrycka antagande), torde, vara berättigad, få, böra, vara nödsakad, motsv. isl. mega (ipf. mátta), ä. da. muge, nda., med efter ipf. o. part nybildad infinitiv, maatte (jfr ä. nsv. måtta som infin., t. ex. Karl XII i brev 1702), got. magan (pres. mag, ipf. mahta), fsax. mugan, fhty. magan, mugan (ty. mögen), ags. pres. mæg (eng. may), ett samgermanskt pret.-presens (med avljudsformerna maᵹ-, muᵹ-, meᵹ-), besl. med fslav. mogą, mošti, kunna, förmå, grek. mèkos n., mēkhanḗ f., hjälpmedel (se mekanik) m. fl.; se f. ö. makt, förmå, förmögen, måfå, möjlig o. följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.