Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5052, nivå B2.

nacke

Synonymer till nacke

Ordlistorna anger inga synonymer för nacke.

Varifrån kommer nacke?

nacke, fsv., da. nakke, motsv. isl. hnakki jämte hnakkr, mlty. nacke, fhty. (h)na(c)ch (ty. nacken); avljudsform till mlty. necke, ags. hnecca (eng. neck) med avledn. mhty. genicke n. (ty. genick); möjl. med Stokes urbesl. med ir. cnocc, hög, höjd (av *knognó-). I sv., no. o. da. även om höjder o. bergskammar, t. ex. i ortn. Nacka, Nackaby, Nackeberg, Kesnacken (jfr anv. av hals, huvud). F. ö. samma ord som isl. hnakkr, ankare, sadel; no. nakke, liten järnhake.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.