nyckel

Synonymer till nyckel

Ordlistorna anger inga synonymer för nyckel.

Varifrån kommer nyckel?

nyckel, fsv. nykil, äldre: lykil (såsom ännu i Runömålet: likul o. i Estl.) = isl. lykill, yngre: nykill, no. nykel, lykel, ä. da. nøgel, da. nøgle, da. dial. løgle. av urnord. *lukila-, med instrumentalsuffixet -il- bildat av germ. *lūkan, stänga, liksom germ. *slutila- ds. = fsax. slutil, ty. schlüssel till germ. *sleutan, *slūtan, stänga; i båda fallen, liksom oftast i dylika bildningar med svagt avljudsstadium; jfr även lat. clāvis, nyckel, grek. klēís ds. till de med sluta besl. verben lat. claudo o. grek. kleíō, tillsluter. Äldst om till stängning av dörrar brukade träpinnar el. spikar; jfr det med lat. clāvis besl. clāvus i dessa betyd. N-ljudet har uppstått genom dissimilation av l-l; annorlunda Byskov Ark. 25: 179 f. Om med nyckel besl. ord se under lock, lucka o. vb. lycka. — Ett speciellt fris.-eng. ord för 'nyckel' är ags. cǽg(c) (eng. key) = ffris. kêi (av germ. *kaiᵹ-); av ovisst urspr. — Insektnamnet Jungfru Marie nyckelpiga innehåller ä. nsv. nyckelpiga, t. ex. 1585 (nyckle-), hushållerska, huspiga, egentl.: som har hand om nycklarna. I osv. dial. i stället Jes-vallpika, dvs. Jesu vallflicka, o. Jes-höna (-e-); annars allmänt gullhöna.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.