Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver

påle

Vad betyder påle?

en lång, smal och rak träkäpp eller stolpe som sätts ner i marken eller i vattenbotten som stöd, märkning eller grund; ibland också en pelare av trä

Synonymer till påle

Exempelmeningar

  • Staketet står på tunga pålar som vi slog ner i marken förra våren.
  • Båten låg förtöjd vid en gammal påle ute i hamnen.
  • Under bron fanns en rad påle som bar upp hela konstruktionen.

Varifrån kommer påle?

Lånord från latin enligt Hellquist.

påle, fsv. pāle, pāl = isl. páll, no. paale, mlty. pâl, fhty. pfâl (ty. pfahl), ags. pál (eng. pole), urgammalt germ. lån från lat. pālus, av ie. *pak̑slo-, till roten pag̑, pak̑, i lat. pango, fäster, fogar, pāx, fred, egentl.: fastställelse; urbesl. med foga o. fack; se även palats. Sv. dial. päl, da. pæl tycks innehålla samma vokal som östfris. pêl. Jfr palissad. — En påle i köttet, efter gamla bibelövers. 2 Kor. 12: 7 (i den nya: 'en törntagg i mitt kött').

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.