Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 7046, nivå C2.

stång

Vad betyder stång?

Långsmal, rak eller avlång del av trä, metall eller annat material, ofta används som bärande eller avgränsande del; i vissa sammanhang även en lång, smal pinne eller ett redskap för att bära eller hålla upp något

Synonymer till stång

Exempelmeningar

  • Han hängde upp handdukarna på en stång i badrummet.
  • Gardinerna hänger på en metallstång över fönstret.
  • Vid styrkelyft lägger man vikter på stångens ändar innan man lyfter.

Varifrån kommer stång?

stång, fsv. stäng = isl. slong, da. slang, mlty. slangc, fhty. slänga (ty. slange), av germ. *stangö- = fin. lånordet lanko, lapska slaggu-, slaggo, med växelformen *slangi- = ags. sleng m. ds.; till ie. roten sleng h i stinga såsom t. ex. grek. könlös, stång, till ken-léö, sticker; jfr även s t ak e. - I betyd. av 'råmärke' ingår säkerl. stångi Stång-by, jfr de likbetyd. Rå-, Rör-, Skäl-o. S ta v by. Se förf. Ort n. på -by s. 26 f. Dessutom uppträder sbst. stång i Stångån Ögtl. (fsv. Slang) o. Vgtl.; jfr i fråga om betyd. t. ex. sjön. Bjälken, Sparren m. fl. Om ortn. Stångsmåla se under -måla. - Hålla någon stången, vara ngn vuxen, motsv. i da., efter ty. einem die slange hallen ds., förr blott i betyd. 'bistå ngn', ett minne av bruket vid tvekamp, att skiljedomaren el. uppsyningsmannen (der griesswart), när den ene förklarade sig övervunnen, skilde de stridande med en stång; sedermera med förändrad betyd., sannol. j i anslutning till einem die wage halten., vara jämgod med ngn, egentl.: väga lika mycket som en annan. - Avledn.: stånga, stänga, stängel o. stängsel.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.