Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

stånka

Vad betyder stånka?

Att andas tungt och hörbart efter ansträngning; att ansträngt flämta eller pusta; (substantiv) ett tungt och ansträngt andetag.

Synonymer till stånka

Exempelmeningar

  • Efter att ha burit upp alla flyttkartongerna på tredje våningen stånkade han tungt i trappan.
  • Hunden kom springande över ängen och stånkade av ansträngning.
  • Hans stånk hördes tydligt genom det tysta rummet medan han försökte dra upp den tunga lådan.

Varifrån kommer stånka?

2. stånka, vb, i ä. nsv. mycket ofta stänka t. ex. Bellman Fredm. test. nr. 76 (rim: tankar, vankar), fsv., isl., no. stänka; A*-avledn. (med avljud) till roten i stöna (se d. o.); jfr ags. stenecian ävensom grek. stendzö (av *stenagiö). Med avs. på växlingen av å o. a i nsv. tid framför nk jfr kånka *» kånka, manke ~ sv. dial. manke, skänk ~ sv. dial. skånk.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.