Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 7453, nivå C2.

stöna

Vad betyder stöna?

Göra ljud av smärta, ansträngning eller tyngd, ofta med djupa, klagande läten; uttrycka missnöje eller uppgivenhet genom att klaga högt.

Synonymer till stöna

Exempelmeningar

  • Hon stönade när hon lyfte den tunga kartongen.
  • Patienten stönade av smärta när läkaren tryckte på armen.
  • Han stönade över att mötet skulle dra ut på tiden igen.

Varifrån kommer stöna?

stöna, .fsv. stönia (ännu O. v. Dalin: stönja), stynia (ännu i sv. dial.: stynja) = isl., no. stynja, da. st0nne, mlty. sto-nen, ty. stöhnen, av germ. *stunjan jämte *stunön i ags. stunian, genljuda, dunka (emot; eng. stun, även: bedöva); avljudsform till stånka 2 o. till mlty. stenen, stöna (varav ä. nsv. stöna), mhty. stenen, ags. stenan; besl. med sanskr. stdnati, stönar, dundrar m. m., grek. sténö, kymr. seinio, ljuda, fslav. stenati, stöna, m. m. — En s-lös växelform se dunder, Tor.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.