Synonymer till runga
Ordlistorna anger inga synonymer för runga.
Varifrån kommer runga?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
2. runga, dialektord, från vagnsaxeln uppstående stöd o. fäste för vagnskorgen o. d. (se Rietz); Cnattingius 1876; jfr Juhlin-Dannfelt: rungbank; väl snarast lån från mlty. runge (= ty.) ds. = ags. hrung ds., bjälke (eng. rung, tvärbjälke, i sht som skeppst.), got. hrugga f., käpp; av ovisst urspr.; olika tolkningsförslag se Charpentier BB 30: 159 o. H. Petersson IF 24: 45. — Ordet synes uppträda i ett sammanhängande bälte från (vissa delar av) Klm. l. över Ögtl. till s. Nke, men saknas veterligen i Jönk. o. Kronob. län. Hall., Skåne (o. Blek.?); dock torde en närmare undersökning kunna giva ett annat resultat. Något starkare skäl att betvivla dess utländska ursprung finnes emellertid knappast.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.