Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

skovel

Vad betyder skovel?

Redskap med ett brett, oftast plant eller skålformat blad och ett skaft, används för att gräva, flytta eller skotta lösa massor som jord, sand, snö eller kol; även den mängd som ryms i ett sådant redskap.

Synonymer till skovel

Exempelmeningar

  • Han tog en skovel och började gräva upp jorden vid staketet.
  • Efter snöfallet fick vi skotta bort snön från uppfarten med en stor skovel.
  • Traktorn fyllde skopan med grus, och föraren tog tre skovlar för att fylla släpet.

Varifrån kommer skovel?

skovel, fsv. skofl = da. skovl, mlty. schuffele (varav skyffel), fhty. scubla, ags. scofl (eng. shovel}; i avljudsförh. till mlty. schnfte, fhty. scufala (ty. schaufel); bildat med instrumentalsuf-fixet -Z till sk j uv a, föra undan, skjuta, såsom t. ex. skjul till skeu-, täcka, el. tvål till två. - Ett annat germ. ord för 'skovel' är fhty. scora, got. winpi-skaurö (kastskovel), sv. dial. skura, besl. med ty. schären, röra om, underblåsa (elden); se skura. Ett nordiskt sådant föreligger i nordsv. dial. räka, isl., no. reka-, lty. reka o. ty. rechen däremot 'räfsa'; i avljudsförh. till raka 2 (se d. o.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.