Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver.

snara

Vad betyder snara?

En hoptagbar ögla av rep, tråd eller metall som dras åt runt något för att fånga eller hålla fast det; att fånga något med en sådan ögla. Som verb även att på ett listigt sätt få någon att hamna i en fälla eller ett svårt läge.

Synonymer till snara

Exempelmeningar

  • Jägaren satte upp en snara av tråd vid kaninstigen.
  • Cowboyen kastade snaran runt kalvens hals och band fast den.
  • Han lockade in henne i en snara genom att lova hjälp med pengarna.

Varifrån kommer snara?

snara = fsv., isl. = da., mlty. snöre, fhty. snaraha, ags. sneare, av germ. *snarhön, till ie. roten (s)nerk, binda, knyta, i grek. närke, domning, dvala (se narkotisk), utvidgning med -k av roten (s)ner, väl i lat. nervus, sena, nerv. Jfr f. ö. snar, snår, snärja ävensom snörpa.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.