Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

snor

Vad betyder snor?

Slemmet vätska som kommer från näsan; även en tunn fuktig mängd av något, och ett annat ord för ormen snok.

Synonymer till snor

Exempelmeningar

  • Barnet torkade snoret under näsan med ärmen.
  • Hon fick snor i näsan när hon blev förkyld.
  • Snoken smög tyst genom gräset när vi gick förbi.

Varifrån kommer snor?

snor, sv. dial. även snår, snör, fsv. snoor m. = no., fda. snor, sn0r, i no. neutr., av germ. *snuza-, varav finska lånordet nuha, snuva, i estn. även: nässlem; besl. med snusa. Jfr Noreen Sv. etym. s. 67, Karsten Ark. 22: 181 f. Den nsv. uttalsformen med slutet o återgår på fsv. lång vokal, som dock icke beror på avljud utan på tidig fornsvensk förlängning. Om formen S7?ör se Kock Uml. u. Brech. s. 86. - lä. nsv. kunde 'näsduk' betecknas med snor-duk, t. ex. Schroderus Com. 1640. - En germ. synonym är da. snöt, i ä. da. även sn0t, mlty. snot(t)e, ags. gesnot; besl. med snut o. snyta.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.