Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 4 bokstäver.

sona

Vad betyder sona?

Att få en person att sluta vara arg eller besviken genom att ge något tillbaka eller be om ursäkt; att ta bort ett fel genom att ersätta det. Används också om att göra upp med någon efter en konflikt.

Synonymer till sona

Motsatsord till sona

Exempelmeningar

  • Hon försökte sona sitt misstag genom att bjuda kollegan på lunch.
  • Efter bråket ville han sona sig med sin bror innan julen.
  • Med ett hjärtligt ursäkt sonade de sin gamla strid.

Varifrån kommer sona?

sona, i nsv. som poet. förkortning av försona, ej upptaget hos Dalin 1853, däremot tidigare t. ex. Dahlstierna, Swedberg, fsv. *söna i sönan, förlikning, gottgörelse, o. försona = no. sona, stilla en strid, ä. da. sone, försona, da. (for)sone = (o. väl, åtminstone delvis, lån från) mlty. sonen, bilägga strid, betala ersättning för, av fsax. gisönian = fhty. suonen (ty. siihnen, versnhnen), av germ. *söman; med sbst. fhty. suona (ty. siihne), mlty. sone, varifrån fsv. sona. Härjämte biformerna mlty. swone(n), mholl. swoene(n). Väl besl. med no. suaana, stilla, lugna, av germ. *swcén-. F. ö. mer el. mindre osäkra anknytningar; se Torp Etym. ordb. s. 682 o. Walde2 under sanns.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.