stå

Synonymer till stå

Ordlistorna anger inga synonymer för stå.

Varifrån kommer stå?

stå, fsv. sta = da. staa = fsax., ffris., fhty. s/d/?, mhty. sten (ty. stehen), germ. rot sta; vid sidan av s tån da, numera bl. i högre stil, fsv., isl. ståndet, ä. da. stande = got., fsax., ags. standan (eng. stånd; eng. stay däremot från ffra.), ffris. stonda, med presentiskt nasalinfix till germ. stap, stad i fsv. part. pf. sta-pin (jfr stanna), vanligast dock standin, o. isl. sladinn samt, med avljud, fsv. ipf. stöp, got. stöp osv. le. rot st(h)ci i lat. sto (av *stäiö, y-presens), står, äldre även: ställer (jfr stab e l, stans 1), fir. tan, är, f slav. sta j q, ställer mig, litau. stöjås ds., got. slöjan (pret. stämda), döma, egentl.: fastställa (jfr samma betyd.-utveckl. i dom, döma) osv., samt reduplicerat i lat. sisto, ställer, grek. (h)istemi, ställer, san skr. tisthati, står, osv. - Kausativum (till standan): isl. stöda, komma att stå fast, stadfästa. - Komma att stå ngn dyrt, möts v. da. komme en dyrt (til) ät staa, jfr ty. einem teuer zn stehen kommen, till fsv. sia, kosta, t. ex. swa mykyt staar lh(et) mik sielfiuom, mlty., mhty. slån ds., jfr sv. huset står honom i många kronor, motsv. i da.; ävensom lat. stare i samma betyd. (se kosta). - Stå efter, trakta efter o. d., fsv. standa ceptir - isl. standa eptir, da. staa efter, möjl. efter mit}7. stan na, med motsvar. i t}r. - Stå i Guds hand, motsv. i da. o. ty., jfr lat. esse in manu alicnjns ävensom grek. (Horn.) 'det ligger i gudarnas knän, sköte'. - Stå illa, väl till, jfr y. fsv. (1512): 'ber . . står alstinges well till', motsv. i isl. o. da.; i det äldre fornspr. utan prepos.: fsv. wcel medh honnm slåar Rimkr., isl. slendr illa, jfr ty. es steht schlechl osv. - Med det enkla stå uttrycktes i äldre tid, t. ex. Bib. 1541, sammans. anstå, bestå, påstå ('ega bestånd') m. fl. - Av sammansättningar jfr i det föreg, under förstå o. påstå. Betr. bestå, med en rik betyd.-utveckling, må blott anmärkas, att den moderna betyd. 'bjuda, spendera' utgår från den av 'stå för kostnaderna'; om en annan anv. av samma ord se under påstå. - Nsv. stog i talspr., Columbus Ordesk. 1678, beror på anslutning till t. ex. dog, log, som f. ö. själva äro sekundära i st. f. do, lo. Gustaf II Adolf 1615 har slogo. - Se f. ö. de besl. stånd, ståndare, stånka, stund, stad, stadig, stadga, stanna, städ, städja, -s ta des, städse, stod, sto, s töj a, stol, stomme, stor, l i k s t o l, stuva 2, s t ö d, stödja, stötta, styra, styre, stör, stall, ställa (osv.), stilla, ävensom t. ex. stapel, stav o. under Vadstena.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.