Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5450, nivå C1.

svin

Vad betyder svin?

Tamdjur av släktet gris som hålls för kött, fläsk och andra produkter; ibland även använt om en smutsig, slarvig eller otrevlig person.

Synonymer till svin

Exempelmeningar

  • Bonden har tjugo svin i hagen som springer runt i leran.
  • Vi åt rostat svinkött med brynt potatis till middag.
  • Han var ett svin mot sin syster när han tog hennes sista kaka.

Varifrån kommer svin?

svin = fsv., da. - isl. svin, got. swein, fsax., fhty. swin (ty. schwein), ags. swin (eng. swine), av germ. *swlna-, egentl. iieutr. till ie. adj. *su-lno- = lat. suinus, fslav. svinii ~ grek. (h)yinos, hörande till svin, bildat med tillhörighetssufflxet -intill sä = so; i ieur. spr. ofta använt för att beteckna unge av djur, t. ex. grek. delphakine, gris, ty. fallen (se föl). - Formellt förhåller sig svin till so ungefär som kviga till ko. - Med avs. på substantiveringen jfr djur. - S vi n ak t ig, nu blott i bildl. bem., förr i egentlig, t. ex. Schroderus 1640: 'Ett smaalt änne (dvs. panna) är svijnach-tigt'. - Svin tillhör det slags ord, som (särsk. förr) ofta ersattes med eufemistiska uttr., t. ex. 'de beklövade' G. F. Dahlgren Förlofn.; jfr överstens yttrande i v. Braun s ber. Adjutanten 1850: 'Icke får man säga svin, utan man skall säga fyrfotingar'. Så ock i andra spr.; jfr t. ex. i Don Quixote: 'una manada de puercos (que sin perdon asi se lla-man)'.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.