trasa

Synonymer till trasa

Ordlistorna anger inga synonymer för trasa.

Varifrån kommer trasa?

trasa, sbst., L. Petri 1555: trasor plur.; förr såsom i dial. ofta trase m.; från Finnl. (1623) även träsa = no. trasa f., trase m., da. dial. trase, jfr sv. dial., no. tras n.; besl. med sloven. drásati, rispa upp, upplösa, tjeck.: kratsa, rispa o. d., drasta, trasa m. m., lett. draska, trasa, osv., till en utvidgning av ie. der, slita, riva, klyva (se f. ö. tära); jfr Persson Indog. Wortf. s. 779 n. 1. Alltså med samma betyd.-utveckling som i t. ex. grek. rákos n., trasa, besl. med sanskr. vr̥kná-, sönderriven, osv.; el. grek. lakís, lat. lacinia, besl. med lat. lacer, sönderriven o. d. Jfr trassla. — Trashank, o. 1800, liksom slarvhank bildat som da. sladderhank, pratmakare (även i sv., t. ex. O. Högberg 1912), väl till lty. Han(n)ke, egentl. diminutiv till Johann(es) (jfr sv. familjen. Henschen till Hans), i t. ex. Hanke un alle Mann, kreti o. pleti, liksom sv. sladder-, slarvhans m. fl. till Hans; jfr dock sv. dial. jämmerhank, som jämrar sig utan anledning, slamphank, slarver, o. no. hank, svag o. mager person, som ej kunna skiljas från vb. hanka. Jfr Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 119 n. 1.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.