Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver.

truga

Vad betyder truga?

Att envist pressa någon att göra något, ofta mot dennes vilja, genom gentemot-tryck eller påtryckningar.

Synonymer till truga

Exempelmeningar

  • Hon trugade sin bror att följa med till stranden trots att han hellre ville stanna hemma.
  • Försäljaren trugade på kunden ett extra försäkringspaket.
  • Barnen trugade föräldrarna om en hund tills de till slut gav med sig.

Varifrån kommer truga?

2. truga, norrl. dial., skarbåge under fötterna (när skaren icke bär), även: trioga Dal., tröga m. m., motsv. no. trug(a), trjug m. m., nisl. þrúga, av germ. *þrūᵹōn, *þreuᵹōn. Sannol. med grammatisk växling till germ. *þrūh- i fsv. thrō i stenthrō, stenkista, stengrav, isl. þró, urholkad stock el. sten, no. tro, urholkat block, vattenränna m. m., ags. þrúh, ränna, kista (eng. dial. through, flat gravsten), samt väl även till fsax. halsthrûh, halsboja, fhty. drûh, fälla för vilda djur (jfr t. ex. anv. av stock i likn. betyd. el. fslav. klada, bjälke, fotblock), o. vidare möjl. fhty. druha, truha, kista (ty. truhe, ty. dial. truch); besl. med lett. trauks, fat, litau. trúkstu, trúksti, springa itu o. d., till ie. roten truk, klyva o. d. Alltså egentl.: något kluvet, varav 'träkloss' o. d. samt beteckningar för därav förfärdigade föremål. Jfr Lidén Upps.-stud. s. 82 f. o. Persson Indog. Wortf. s. 173. Annorlunda dock om isl. þró osv. H. Jungner Fornv. 1919, s. 83 (: lat. truncus, trädstam).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.