Synonymer till vagabond
Varifrån kommer vagabond?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
vagabond, 1751; tidigare, 1664, o. icke sällan senare (t. ex. Atterbom, Palmblad) vagabund; av ty. vagabund resp. fra. vagabond, kringströvande, landsstrykare, av lat. adj. vagābundus, kringströvande, till vagāri (se föreg.) + avledn. -bundus (i cunctābundus, moribundus osv.), av ie. *bhu̯ondos, blivande (jfr amā-bo, jag skall älska), urbesl. med bo o. bygga. — Av part. pres. vagans (genit. -tis) kommer vagant, upptaget från det äldre spr., jfr t. ex. P. J. Gothus 1602: 'dieffuulens Vagant', Swedberg 1723: 'tiggiare och vaganter' = ty. vagant, förr särsk. om vandrande studiosi o. sångare.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.