Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2405, nivå A2.

vagn

Vad betyder vagn?

Ett fordon med hjul som dras av djur eller används för att transportera människor eller gods; även en järnvägsvagn för passagerare eller last

Synonymer till vagn

Exempelmeningar

  • Hästen drog vagnen upp för backen med hela familjen i.
  • Efter tåget stod vagnen med timmer redo att köras till sågen.
  • Barnen fick åka runt på den gamla vagnen på gården.

Varifrån kommer vagn?

vagn, fsv. vaghn (vangn, vang, jfr nsv. vangen i lägre talspr.) = isl. vagn, da. vogn (med vo- av va- som i voks, vax, vokse, växa, osv.), mlty. wagen, fhty. wagan (ty. wagen), ags. wægn (eng. wain), av germ. *waᵹna- = ie. *u̯oghno-, i avljudsförh. till fir. fén av *ueghno- o. sanskr. vāhana-, till ieur. roten u̯egh, röra, sätta i rörelse. Besl. med isl. vagar f. plur., släde, vǫgur f. plur., bår, m. fl. Likbetydande bildningar av samma rot äro t. ex. lat. vehiculum (se vehikel), grek. ókhos n. (analogisk ombildning av äldre *ékhos av *u̯egh-), litau. vežimas. Se f. ö. väga o. vagong. — Vagnen har utan tvivel indoeuropeiska anor. Säkrare än av ovanstående motsvarigheter framgår det av t. ex. de gemensamma beteckningarna för 'vagnsaxel' (se axel 1), 'hjul' (se hjul o. ratt), 'nav' (se d. o.) m. fl.; jfr även ok o. under tistel 1. — I vissa götal. dial. även i betyd. 'spinnrock', vanl. i förb. spånvagn jämte spånkårra o. spånstol (se rock 2), nu möjl. utdöda. — Vagnslider, se lider. — Jfr Wägner.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.