Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver.

skrinda

Vad betyder skrinda?

En enkel, klumpig och ofta sliten åkdon, oftast en gammal kärra eller vagn för transport av varor eller människor.

Synonymer till skrinda

Exempelmeningar

  • Bonden lastade säckarna på den gamla skrindan innan han gav sig iväg mot stan.
  • I berättelsen körde en tung skrinda längs den leriga vägen genom skogen.
  • Barnen ville sitta på skrindan när mormor tog med dem till sjön.

Varifrån kommer skrinda?

skrinda, släde (el. vagn; ofta av flät-el. spjälverk, t. ex. kolskrin da), G. I:s reg. 1557: 'en skrinde koll', 1614: skrin-der (med hö), Schroderus Com. 1640-' 'Widior . . aff hwilkas sam(m)anflätände blifwa Korgar och Skryndor' (ty. texten: Hiirden, Wagenkörbe); jfr no. skrinda, (som i ä. nsv.) ryggkorg av videkvistar, grind på släde, skrinnslce(d)a; egentl.: korg; till germ. roten skrend, skära, klyva, i fhty. scrintan, mhty. schrinden, klyvas, brista (se skrinn); jfr germ. skrent i ty dial. schrenzen, klyva, ävensom fpreuss. skrundos plur., sax, o. möjl. de under sk rot t anförda orden. Avljudsform: no. skrunda, ett slags träkasse för flatbröd. Jfr Torp Etym. Ordb. s. 620. En god parallell föreligger i mes 3, därest detta hör tillsammans med germ. * mattan, hugga, skära. - Ordet kan ej sammanställas med fsv. skrifjanda, ett slags fordon.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.