Synonymer till skrika
Motsatsord till skrika
Exempelmeningar
- Barnet skrek när det föll och slog i knät.
- Hon fick skrika för att bli hörd över bullret på festen.
- Han skrek av glädje när laget gjorde mål i sista minuten.
Varifrån kommer skrika?
skrika, vb, äldst, som det synes, belagt från finnl.: Murenius 1640, Pro tok. fr. Åbo 1648, 1657, 1671, med formerna skrikte, skrijkt, skricka It, skrickit; Lucidor 1672: skreek (i Lex. Linc. 1640 i st. skria, skränet); i dial. t. ex. Sdml. även 'bräka' = no. skrika st. vb, även 'kvittra', da. skrige, jfr nisl. skrikja sv. vb, besl. med fsax. skrikön, meng. schri-ken (eng. shriek), av ie. roten (s)krig i grek. krizo (av *krigio), skriker, knarkar, krigé, surrande, isl. hrika, knarka, braka, sv. dial. rék ds. (av *hrika); jfr det väl avlägset besl. ir. sgréach, skrik osv. - Skrikande färg, motsv. da. skrigende farve, efter ty. schrei-ende f arbe, fra. couleur criarde. - Stundom i nord. vattendragsnamn, t. ex. sjön. Skrik e gal le n Kim. 1., jfr fsv. gårdn. Skrikogalla, till ett ånamn Skrika = no., o. gäll 2, med en i dylika namn vanlig betyd., syftande på åns el. sjöns sorl el. brus; se förf. Sjön. 1: 544. - Härtill sbst. skrik, t. ex. Stiernhielm - no. (n. o. m.), da. skrig. - Skrika, även i fågeln, lav-, nötskrika, t. ex. o. 1673, o. 1708. Linné = no. skrikja, nisl. skrikja; jfr eng. shrike, törnskata. Mager som e 11 skrika förekommer t. ex. hos O. v. Dalin o. anspelning härpå i ett belägg från 1670-t. - Ett annat germ. ord för 'skrika, ropa' är annars got. wöpjan osv.; se våp slutet.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.