Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

skråla

Vad betyder skråla?

sjunga eller ropa högt och tydligt på ett ljudligt, ofta lite buret sätt; att sjunga högt och glatt, ofta med dålig koll på tonerna

Synonymer till skråla

Motsatsord till skråla

  • viska
  • mumla
  • tystna

Exempelmeningar

  • Gubbarna skrålade med i visan så att hela puben hörde dem.
  • Efter tre glas bubbel började de skråla gamla schlager i bilen.
  • Barnen skrålade om hjälp från lekplatsen tills någon kom.

Varifrån kommer skråla?

skråla, fsv. skrala = no. skraala, da. skraale; i sv. dial. även 'gråta'. Delvis kanske också från det fsv. *skröla, som synes böra förutsättas för vissa dialekt- former; avljudsform till fsv. skröla = no. skraula. Jfr f. ö. sv. dial., no. skrala, skrälla resp. larma, skramla ^ sv. dial. skryla, okväda, även: ge ett dovt ljud från sig, no.: gråta högt ~ Hy. schraulen, skrika. Formväxlingen beror åtm. delvis på ordens ljudhärmande karaktär; flera av de nämnda bildningarna ha uppkommit oberoende av varandra; jfr skrälla. — Om ljudutvecklingen i skrala jfr olika meningar hos Kock Sv. ljudh. 2: 112 f. o. Noreen V. spr. 3: 140 n. 5. — Härtill deverbativet skrål, fsv. skral = no., da. skraal; bildat såsom t. ex. bulle r, b å n g, knorr, knot, skvaller osv. till motsv. verb. Hos Lucidor: 'ett lönlig-sårland skråhl', om vattnets ljud.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.