Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

skräna

Vad betyder skräna?

göra oväsen genom att skrika, skrika högt eller bråka; ibland att ryta och skråla på ett högljutt sätt

Synonymer till skräna

Motsatsord till skräna

  • viska
  • tystna
  • mumla

Exempelmeningar

  • Barnen skränade ute på gården hela eftermiddagen.
  • Han skränade åt hunden för att den hoppade upp på soffan.
  • Fansen skrände när laget gjorde mål i sista minuten.

Varifrån kommer skräna?

skräna, Schroderus 1639, i ä. nsv. vanl. gråta, särsk. om barn, ipf. skr ände (-e) 1682, 1706, fsv. skræna, skräna, skrala. Andra bildningar (med likartad betyd.) på skr- o. med stamslutande n äro det icke direkt besläktade no. skrjona, skryta = no.-da. skr0ne ävensom no. skrynja, skramla, skryta, vilket snarast utgår från samma iz-rot som skrjona, \\ den nsv, vulgära betyd. 'skryta' föreligger ungefär samma utveckling som i skrävla o. skryta, ävensom ty. prahlen (se pråla). — De många andra sinsemellan obesläktade orden på skr- med betyd. av 'skrika, larma' göra det sannolikt, att ordet är av ljudhärmande ursprung; jfr det analoga förhållandet med orden på gr- (gråta, grymta osv.). Av en likartad upprinnelse är även skrock.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.