Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3799, nivå B1.

vik

Vad betyder vik?

En krökt inskärning i kust eller sjö där vattnet når in en bit på land; även en veck eller böjd linje i något material.

Synonymer till vik

Motsatsord till vik

Exempelmeningar

  • Båten lade till i en lugn vik på västkusten.
  • Längs stranden finns flera små vikar där barnen badar.
  • Papperet hade en vik längs kanten efter att ha legat i väskan.

Varifrån kommer vik?

Lånord från latin enligt Hellquist.

vik = fsv. = isl. vík, da. vig, mlty. wîk, ags. wíc, av germ. *wīkō, egentl.: som böjer sig (undan), buktar sig, till vika. Jfr med avs. på betyd. bukt o. f. ö. vikarsäl, viking. — Ingår i en mängd nord. ortnamn; dock ej i t. ex. Slesvig (äldst Sliaswic), vilket liksom Braunschweig m. fl. hör till fsax. wîc, ort, köping, ags. wíc, fhty. wîh(h) (jfr ty. weichbild), vilket väl är lånat från lat. vīcus ds., stadskvarter (varom se under villa 2). Hit hör bl. a. sjön. Vixen Smål., egentl. 'Viksjön', såsom Flaxen 'Flaksjön', Ramsen 'Ramsjön', Visen 'Visjön' m. fl. — Flera av dessa ortn. ligga i sin tur till grund för en del familjenamn; se föreg.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.