Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1671, nivå A2.

vinter

Synonymer till vinter

Ordlistorna anger inga synonymer för vinter.

Varifrån kommer vinter?

Lånord från engelska enligt Hellquist.

vinter = fsv., da. = isl. vetr (*vintr-; motsv. fsv. væt(t)er, vil(t)er VGLI o. dalm. vitter), got. wintrus, fsax., fhty. wintar, ty., ags., eng. winter, av germ. *wintru- = ie. *u̯endru-; ett speciellt germanskt ord; sammanställt bl.a. med litau. vandü̃, vatten, lat. unda, bölja, osv. (jfr Unden o. se Lidén PBB 15: 522), i så fall egentl.: regntid, jfr sanskr. varṣa-, regn o. år; enl. andra besl. med gall. vindo-, vit (i Vindobona osv.) = ir. find, alltså 'den vita årstiden'. I båda fallen inginge här r-avledn. såsom i sommar o. vår (jfr t. ex. med ie. -d fhty. lengiz, vår, o. sanskr. çarad, höst, el. från andra områden ordparen got. akran o. sv. ollon, afton o. morgon). Emellertid måste båda härledningarna betraktas som ganska ovissa. — I forngerm. spr. betydde vinter även 'år', varav ett minne kvarlever i sv. dial. vintrunge, årsgammalt föl, jfr no. vetrung, årsgammalt föl, stut m. m., isl. vetrungr, årsgammalt djur, öfris, winterswîn, svin från förra året, ty. dial. einwinter, ett årigt djur, eng. twinter, tvåårigt får (ags. twiwintre, tvåårig), osv., ävensom sv. dial. gimmerlamm : ie. ghim-, vinter (se nedan), slov. létnik, létnjak, ettårig kalv o. d., till fslav. telo, år, sommar, slov. jdrnh, årsgammalt husdjur; jfr under vädur. På likn. sätt hade natt i de forngerm. spr. även betyd. 'dygn'. — Det allmänna urindoeur. ordet för 'vinter' var *ghei(e)m-, *ghim- i lat. hiems, grek. kheĩma (även: vinterstorm), sanskr. himán-, även i övriga indoeur. språkfamiljer, besl. med sv. dial. gimmerlamm (egentl.: envintrigt lamm; se under horsgök o. vädur). — I vintras = y. fsv. 1508, jfr i vintres 1470, ombildning av i vinters; jfr i somras. Linné har sistledne vintras (jfr Almquist: i förledne våras, Ågren Best. slutart, s. 28); i t. ex. Runöm.: vintras. — Vintergatan, Spegel 1705, jfr sv. dial. vinterbröte m. m., isl. vetrarbraut (till braut, väg; se bort), no. vetterbrant, ty. winterstrasse m. m. I ä. nsv. även mjölkvägen Spegel, jfr da. melkevejen, isl. mjǫlkhringr, ty. milchstrasse osv., efter lat. via lactea, grek. gataxías (till gála, mjölk), varav eng. galaxy. Kallas t. ex. i sanskr. 'gudavägen' o. i litau. 'fågelvägen'; i ty. dial. även 'kovägen', 'härvägen'. Ortn. Vintergata (= fsv.) Ögtl. betyder naturligtvis 'vintervägen'; jfr ortn. Gata, Mogata. — Vintermånad, sedan gammalt i almanackan beteckning för november, dock icke folkligt namn, Hels. 1587, Alman. 1624, I. Erici o. 1645 osv. (ej i fsv.), från ty. wintermonat, november (o. december), i mhty. vacklande mellan oktober-januari, i fhty. (winlarmânôt) januari.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.