Synonymer till zink
Ordlistorna anger inga synonymer för zink.
Varifrån kommer zink?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
zink, S. A. Forsius 1643: 'Indianisk Zinck', (Kempe) 1675: sinker plur. = da. zink, eng. zinc, zincum, fra. zink, från ty. zink m. (o. n. efter ä. ty. latiniserade zincum), sl. av 1400-t. zincken m. (varifrån litau. cìnkas); av ovisst ursprung. Enl. Weigand att sammanställa med fhty. zinko, vit fläck i ögat, för vilka båda ord Much ZfdA 42: 163 utgår från ett germ. *tinka-, vit; jfr bly, om av färgadj. *blīwa-. Hirt-Weigand anser det däremot sannolikare, att ordet hör till ty. zinke, tinne, tagg (besl. med tinne), emedan zinken stundom i ugnen ansätter sig i dylika former. Bådadera mycket osäkert. — Med avs. på (uttalet) s av ty. z jfr sinka 3, sira o. svicka. — I ä. sv. stundom i stället spiauter, U. Hiärne 1687, Bromell 1730, Linné, Retzius 1795 m. fi. (även spialt, spiat), från ty. spiauter, holl. spiauter, lty. spialter, tenn, eng. spelter, tenn, zink, från ffra. *espeltre (espeautre); se under tenn slutet. — Den metalliska zinken var för forntidens folk obekant: de kände blott zinkoxiden o. galmejan, grekernas kadmeía, kadmía, varav ytterst ty. galmei, sv. galmeja (se f. ö. d. o.).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.