Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3228, nivå B1.

klyfta

Vad betyder klyfta?

En smal men djup öppning i marken eller i en bergvägg; även en stor skillnad mellan åsikter, förhållanden eller grupper. Som verb: att dela något i två delar, ofta med våld.

Synonymer till klyfta

Motsatsord till klyfta

Exempelmeningar

  • Vandrarna stannade vid klyftan i berget och tittade ner i mörkret.
  • Det finns en stor klyfta mellan de två partiernas synsätt på skatterna.
  • Yxan klyvde vedträet i två delar med ett enda hugg.

Varifrån kommer klyfta?

klyfta, 1670 (i betyd. 'frånkluvet stycke'), nybildning till klyftor t. ex. Schroderus Com. 1639, genom falsk ljudsubstitution för äldre klyfter, t. ex. Stiernhielm Herc., plur. till klyft (jfr rorsor för ä. roser till ros). — Om förhållandet mellan klyft o. klyfta under 1700-t. o. senare se Lindblad A. Sahlstedt s. 80.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.