Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

kyndel

Vad betyder kyndel?

En tänd pinne av trä eller annat material, till exempel en fackla eller en vedpinne som används för att tända eller lysa upp; äldre även ett ljus eller en lampa av enklare slag.

Synonymer till kyndel

Ordlistorna anger inga synonymer för kyndel.

Exempelmeningar

  • Han tände en kyndel vid lampan och gick ut i mörkret.
  • Förr i tiden lyste man upp gårdsplanen med kyndlar av tjära och harts.
  • Barnen fick hålla varsin kyndel medan de sjöng i julprocessionen.

Varifrån kommer kyndel?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

kyndel, växten Satureja hortensis, hos oss köksväxt, B. Olai 1578: kynnal, kynnil, Schroderus 1639, Månsson Träg. 1643: kyndel; från ty.: mhty. kundel jämte quen(n)el, quendel (ty. quendel), av fhty. quenala, konala m. m. = fsax. quenela, ags. cúnelle, väl från lat. cunīla, av grek. konī́lē; f. ö. dunkelt ursprung. Växtens hemland är Grekland o. Italien.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.