Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

räffla

Vad betyder räffla?

Ett smalt spår eller en list med parallella räfflor, till exempel i metall, papper eller gummi; att göra något med sådana spår, till exempel att räffla en yta för bättre grepp.

Synonymer till räffla

Exempelmeningar

  • Tröskeln har en räffla som gör den halkfri när det regnar.
  • Mynten har en fin räffla längs kanten så att man lättare kan känna igen dem.
  • Hantverkaren räfflade handtaget på verktyget för att få ett bättre grepp.

Varifrån kommer räffla?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

räffla el. reffla, sbst., Ekeblad 1651: refflor (på bössa); 1745 osv. = da. rifle, från lty. riffel, fåra; till lty. vb. riffelen, reffla, varav sv. vb. räffla, reffla (jfr nedan) o. ty. riefeln, riffeln, motsv. ags. geriflian, rynka (eng. rivel); en bildning till riva (se d. o.). Annorlunda betr. det långivande språket Tamm Gr. s. 24. — Formväxlingen i sv. beror på olika ljudutveckling i olika dialekter el., i fråga om ä-formen, på ljudsubstitution. — Härtill: räffelbössa, förr: rif(f)la-, 1647 osv., räfla- (refle-), t. ex. Linné 1732 = da. riffelbøsse, jfr eng. rifle ds. (egentl.: 'rifled gun'). Förr även: riflade (C. C:son Gyllenhielm) el. räflade (1708) bössor (el. rör).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.