Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2312, nivå A2.

skära

Vad betyder skära?

Att dela, klippa eller göra ett snitt i något med ett vasst redskap; som substantiv en tunn skiva eller del av något, till exempel en skiva bröd eller en smal bit av en frukt.

Synonymer till skära

Motsatsord till skära

Exempelmeningar

  • Hon skär brödet i jämna skivor till middagen.
  • Pappa skar sig i fingret när han högg med kniven.
  • Vill du ha en skiva ost till mackan?

Varifrån kommer skära?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

3. skära i växtn., särsk. o. säkerl. äldst om Serratula tinctoria, Francke-nius 1638: skiåla, 1659: engieskiäla, Bro-melius: engieskiära, Linné: ängskiära, enl. Linné 1745 i Ögtl. själa, på Öl. själegräs; av skärda Retzius m. fi., varav i vissa dial. tjockt /, i andra (såsom smal.) r: från den Linnéska uttalsformen skär- härrör den numera vanliga skrivningen med r; motsv. ä. da. engeskicer 1648 osv.; jfr no. skörda (sköra), vittistel (enl. Torp av *skaröa); snarast ombildning av ett (väl lågtyskt) växtn. = ty. schart(e), schartenkraut, till mhty,,, ty. scharte, inskärning, lucka o. d., i mhty. även: skärva, jfr mlty. sch art n. ds., ags. sceard (eng. shard, sherd), isl. skard, skåra, no., ä. da. skard (da. skaar), fsv. skardh (skardher m., skärva, från mlty.), till isl. adj. skaror, förminskad, fsax. skard, full av skåror, fhty. scart osv.; dentalavledn. med avljud till skära 1. Växtnamnet syftar på de skarpt vassågade bladen; jfr släktn. Serratula till lat. serra, såg, ävensom ä. nsv. sågeört Franckenius 1659, o. till betyd.-utvecklingen s ägg. - Otänkbar vore dock ej den rent formellt mera tilltalande tolkningen, att ordet har inhemska anor, fsv. *ska?rpa, o. avletts av samma stam skarp-, skåra, med till-hörighetssuffixet -iön, såsom t. ex. dyna, eka, gryta, h ätt a; alltså: den med skåror försedda. - Däremot kan av formella skäl växtnamnet ej, med E. Fries o. Rietz, sammanhänga med skära, rena o. d., o. adj. skär l o. syfta på växtens färgegenskaper; jfr Franckenius 1638: brunn lättegräs, till fsv. lita, färga (se -lett).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.