Synonymer till vippa
Ordlistorna anger inga synonymer för vippa.
Varifrån kommer vippa?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
1. vippa, vb, Schroderus 1638: 'vippa oss öfver enda'; i betyd. 'gunga' t. ex. Spegel; i ä. nsv. även 'vira, linda', y. fsv. vippa trans. P. Månsson = no. vippa, da. vippe, mlty., meng. wippen, vippa, mhty. wipfen, hoppa; en intensivbildning av samma slag som guppa o. vicka; jfr avledn. sv. dial., no. vip(p)la, omslingra, ävensom avljudsbildningen no. veipa, svepa, inveckla, veipla ds. osv. (se under vepa); till ieur. roten vib i lat. vibrāre, sätta i dallrande rörelse, dallra (= vibrera), litau. vỹburiu, viftar, el. till ieur. växelroten vip i t. ex. sanskr. vēpatē, darrar, bävar (varom se veva 1). Se följ. o. föreg. — Växelform med germ. hw-: ä. da. hvippe, röra sig snabbt, piska = eng. whip; jfr likartad växling under veka, viska 1 o. visp 1, 2. — Vippstjärt, sädesärla, Linné = da. vipstjært, väl från mlty. wippstert, en bildning av samma slag som t. ex. ä. nsv. hvekestjert t. ex. Sigfridi 1619, till ä. nsv. hveka, bl. a.: vippa (se veka), mlty. wagestert, till wagen, vackla o. d., fra. batte-queue (jfr batalj o. kö) o. flera av de under ärla uppräknade namnen; ävensom ty. fågelnamnet wendehals, göktyta, motsv. fra. torcol (dvs. torc-col, till lat. torquēre, vrida, o. col, hals); om sammansättningstypen se f. ö. under våghals o. sittopp.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.