virka

Synonymer till virka

Ordlistorna anger inga synonymer för virka.

Varifrån kommer virka?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

virka (med virknål), i ä. nsv. i allmännare betyd., i sht väva, Bib. 1541 flera ggr, där Luther har wirken o. den nya övers. 'väva', 'spinna', jfr gamla övers., Sal. ordspr. 30: 28: 'Spinnelen wirkar med sina händer', i samma betyd. även t. ex. Schroderus 1635, Lex. Linc. 1640, Serenius, Lind, Geijer Vikingen : 'Då hörde jag Nornorna virka sin väf o. f. ö. in på 1800-t.; förr även som i ty. om järn t. ex. Dalin 1747; från ty. wirken, förfärdiga (särsk. i hantverksspr., t. ex. hos bagare, smeder, saltkokare, men i sht om vävning, brodering o. d., redan i mhty.), verka (varav också da. virke, verka), av fhty. wirchan, förfärdiga, verka, arbeta = fsax. wirkian, ags. wircan, jfr fsv. (inhemskt) virka ÖGL: uirkar man i skoghe, antagl. dock en ombildning av værka (efter virke?), jfr varianten værkar; av germ. *werkian, avledn. av verk el. i anslutning till detta ord ombildat av *wurkian (= yrka); annars formellt överensstämmande med det i alla händelser besläktade grek. érdō, gör, förrättar (av ie. *u̯ergi̯ō). Alltså egentl.: tillverka, förfärdiga (vissa slags vävnadsarbeten), med samma slags specialisering som t. ex. garva, egentl.: bereda; f. ö. vanlig inom yrkesspråk; se om dylika fall närmare under värpa. Denna specialisering blev hos virka betydligt starkare än hos ty. wirken. F. ö. etymol. = isl. virkja, värka (se d. o.); se f. ö. verk, orka, yrka. — Härtill ä. nsv. virkestol, vävstol, Kolmodin 1732, från ty. wirkstuhl. — 'Virka' heter på da. hækle, från ty. häkeln, till hake, väl besl. (men ej identiskt) med sv. häckla (lin); se d. o. En avljudsform till hake, ags. hóc (eng. hook), föreligger i det till detta sbst. bildade likbetydande eng. vb. hook. Jfr ital. uncinare, virka, till uncino, liten hake, osv.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.