Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver.

vräka

Vad betyder vräka?

Att tvinga någon att lämna en bostad eller plats, ofta av juridiska skäl; att kasta ut något med kraft; att äta eller dricka girigt.

Synonymer till vräka

Exempelmeningar

  • Hyresvärden fick rätt att vräka familjen efter flera månader utan betalning.
  • Han vräkte ut innehållet i väskan på golvet för att hitta nyckeln.
  • Barnen vräkte i sig varenda kaka innan middagen var klar.

Varifrån kommer vräka?

vräka, trans, och intrans., fsv. vræka (ipf. vrak, nu vräkte; jämte vraka, ipf. vrōk, den senare formen kvar i dial. o. stundom i riksspr., jfr gräva o. grava o. se nedan), trans. o. intrans.: driva (bort), slunga, förebrå, hämnas = isl. reka (ipf. rak), ungef. ds., got. wrikan, förfölja, fsax. wrekan, hämnas, straffa, fhty. rehhan (ty. rächen, sv. vb), ags. wrecan, driva, hämnas m. m.(eng. wreak); av ieur. *u̯reg-, besl. med sanskr. parāvŕ̥j-, stöta bort, vrájati, skrider, litau. var̃gas, elände, vérgas, slav, fslav. vrěšti, kasta, vragŭ, fiende, m. m., ävensom lat. urgēre, tränga på (av ie. *u̯r̥g-, se urgera-). — Kausativum el. iterativum-intensivum (på -ei̯ō): fsv. vrækia (delvis kanske = isl. rǽkja) = isl. rekja, följa, förfölja, got. wrakjan, förfölja, osv. Jfr, med ieur. ē, isl. rǽkja, förkasta, avsky, till rǽkr, förkastlig, el. också en kausativ-bildning = sanskr. (pra-)vrājáyati, låter vandra, fördriver (av samma slag som t. ex. isl. svǽfa, växlande med svefja, se söva); med samma rotvokal som fsax. wrâka, hämnd, straff, fhty. râhha (ty. rache), jfr vråk 2. Fsv. vrækia, bl. a. förebrå, hämnas, är kanske delvis identiskt med detta verb. — Nsv. vräka domare, vittnen, jäva, utgår från betyd. 'driva bort, förkasta'; jfr VGL I: konung .. vrækæ. — Vräka sig, stoltsera, brösta sig, saknar direkta motsvar. i andra spr.; i da. i stället bryste sig m. m. — Om det hithörande germ. abstr. *wrehti-, bl. a. i sv. dial. vrätt, inringat område vid vargskall, se under det ej besläktade vret slutet. — Det starka vb. fsv. vraka, vrōk är naturligtvis en annan bildning än det under vraka anförda germ. svaga vb. *wrakōn. — Se f. ö. vrak o. vrak 2.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.