Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

bödel

Vad betyder bödel?

Person som förr verkställde dödsstraff på uppdrag av staten; även använt om den som utförde kroppsstraff, och i överförd betydelse om en hård eller grym bestraffare.

Synonymer till bödel

Exempelmeningar

  • Bödeln fick utföra domen på torget inför en stor folkmassa.
  • Förr i tiden var bödeln en avskild person som levde utanför stadens murar.
  • Hon kallade sin strikta chef för en bödel eftersom han delade ut skarpa straff för småsaker.

Varifrån kommer bödel?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

bödel, fsv. bödhil = da. bøddel, från mlty. bodel (o = ö), rättsbetjänt, bödel = fhty. butil (ty. büttel), ags. bydel, av urgerm. *buðila-, nomen agentis med s. k. svagt avljudsstadium till bjuda; alltså egentl.: den som budar; jfr bud o. bövel. Eng. beadle hör närmast till det under pedell anförda germ. *biðala-, till bedja. — Jfr bövel.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.