Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver

rubba

Vad betyder rubba?

flytta något eller någon en liten bit från sin plats; i vardagligt språk också att rucka på något som sitter fast eller är tätt satt

Synonymer till rubba

Motsatsord till rubba

Exempelmeningar

  • Kan du rubba bordet lite åt sidan så att vi får plats?
  • Jag försökte rubba skåpet men det satt fast i golvet.
  • Ingen kunde rubba hans åsikt, hur mycket vi än argumenterade.

Varifrån kommer rubba?

rubba, Widekindi 1671, Verelius 1681 = nisl. rubba, flytta från sin plats; samma ord som nisl., no. rubba, jämna, skrubba, da. dial. rubbe, meng. rubbe (eng. rub); med intensivisk konsonantförlängning till roten i isl. rjúfa, riva hål på. En annan hithörande intensivbildning är isl. ruppa, riva löst, bringa i oordning = mlty. roppen, rycka, slita o. d., ty. rupfen, meng. rüppen (eng. rip); jfr rufsa. Rubba förhåller sig till ty. rupfen som sv. dial. rugga till rucka o. som tubba till ty. zupfen. Jfr följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.