Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

ruckel

Vad betyder ruckel?

En liten, enkel och ofta sliten bostad eller stuga, ofta med dålig standard; används också om ett litet, otympligt hus eller skjul.

Synonymer till ruckel

Motsatsord till ruckel

Exempelmeningar

  • De flyttade in i ett gammalt ruckel utanför byn där vintrarna var kalla.
  • Trots allt det trånga och fuktiga var ruckeln ändå deras första egna bostad.
  • Han byggde ett litet ruckel av brädor bakom ladugården för att förvara verktygen.

Varifrån kommer ruckel?

ruckel el. ruckle, Bellman o. 1770: ruckel, 1720: röckle Smål. = no. rukl n., deverbativum till sv. dial. ruckla, vara ostadig el. lös, vackla = ruckla (se d. o.) Formen ruckel har sålunda icke (såsom Noreen är böjd att antaga V. spr. 4: 151) uppstått ur sammansättningar med ruckle. — Växelformer: sv. dial. rickel n., som har hög resning, är illa hopsatt, står o. vacklar, till rickla, vara fallfärdig; o. ösv. dial. rackel n., ruckle, till rackla.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.