Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

skäkta

Synonymer till skäkta

Ordlistorna anger inga synonymer för skäkta.

Varifrån kommer skäkta?

3. skäkta, vb, slå agnar el. skävor ur lin, t. ex. 1762; f. ö. möjl. redan hos Burens: 'skäkta af skaka'; jfr 1639: skäckt-fall; sannol. ett germ. Iterativum *skakatjan (bildat som längta, skämta osv.) till skaka, jfr no. skaka o. da. skage i samma betyd. o. sv. dial. skaka, linbråka, ävensom sv. dial. *skäcka, skaka, skäkta. På grund av ä. nsv. (Columbus Ordesk.), sv. dial. skäfla (jfr dwerbalives skaffa, linavfall, även i Berlin Läseb. i naturl.), da. skcette ds. antager dock Tamm Fon. kännet. s. 38 som en alternativ möjlighet lån från ett mlty. *schechten, av äldre *scheften (= sv. dial. skäfta), avledn. av schaft, stång, yngre schacht (= sv. schakt, skaft); Falk-Torp s. 1006 ser i da. skcette snarast ett germ. *skahtian, avledn. av germ. *skahti-, till skaka. — Härtill sbst. skäkta, B rol. ihugk.; därest ordet är inhemskt, bildat av verbet liksom de (ungef.) likabetyd. sv. o. sv. dial. skak^i, gärma, häckla, klyfta, (lin)-bryta, (lin)bråka.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.