Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

skans

Vad betyder skans?

En befäst anläggning, ofta av jord, trä eller sten, som förr användes för att försvara en plats mot angrepp; även ett skyddsarbete i fält. Ordet används också om en gammal fästning eller ett fort vid kusten eller en gräns.

Synonymer till skans

Exempelmeningar

  • Turisterna klättrade upp på skansen och tittade ut över staden.
  • Soldaterna grävde en skans runt lägret innan natten kom.
  • Det gamla skansverket vid hamnen är numera ett populärt utflyktsmål.

Varifrån kommer skans?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

skans, y. fsv. skanz 1507- da. skandse, från ty.: mlty. schantze, skans, torr risknippa, från sen mhty. schanze ds. (ty. schanzé). Sannol. med i dial. bortfallet -r av ett 'schranze - mholl. schrantse, risknippa (jfr ofris, schantse, torra kvistar) till germ. skrent, brista sönder, klyva, varom se skrinda o. skrot; jfr (sinsemellan dock avvikande) Falk-Torp s. 985 o. H. Schröder PBB 29: 503 f. - Ordets gamla anv. om den inre aktersta delen av ett fartyg härrör från det forna bruket att i krigstid skydda denna genorn en skansliknande inrättning. - Härav de från ty. lånade familjen. Schantz o. Skantz(e). - Jfr tillskansa sig.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.